Superseriens framtid

I torsdagens avsnitt av Kryss & Ringar (http://www.swedishfootballnetwork.se/2014/08/30-om-borg-var-president/) hörde vi Leo Billgren samtala med Rikard Borg om utvecklingen av Superserien samt dess framtid. Rikards åsikter i saken sammanfaller till stor grad med mina egna angående vad som skall till för att våran sport skall växa och utvecklas, både i spetsen och i bredden, nämligen att rikta näsan mot Österrike. Österrike har på några få år ökat intresset för sporten och avancerat till absoluta europatoppen spelmässigt. Årets EM var en folkfest och finalen fick till och med två NFL-skribenter (@RobertKlemko samt @davidpwoods) att lyriskt twittra om samt uppmana sina följare att se streamen från matchen.

Österrike är befolkningsmässigt ganska likt Sverige och de sista årens sportsliga utveckling ligger, anser jag, i utformningen av AFL. Landets högsta serie består av fem lag, varav endast fyra är från Österrike, det femte är från Tjeckien. Under årets säsong har det spelats totalt 20 grundseriematcher. Av dessa har hälften avgjorts med 10 poäng eller mindre och hela 7 matcher med 3 poäng eller mindre! 7 matcher har avgjorts med 20 eller flera poäng och årets största vinst kom i omgång 10 då Vikings slog Dragons med 42-10 (football-austria.com). Detta vittnar om en jämn serie där ett lag inte har råd med en dålig dag. Framförallt är en sådan serie appellerande till publiken och därmed också för sponsorer samt rekrytering av juniorer.

Redan under säsongen 2013 kunde vi se att utvecklingen av Superserien inte var där vi önskade att den skulle vara. Det gamla storlaget Stockholm Mean Machines var plötsligt en skugga av sitt gamla jag och Arlanda Jets reste landet runt med en väldigt liten trupp. För att säkra att detta inte skulle hända igen infördes 40-listorna samt regeln att ett lag inte får starta en match med mindre än 30 spelare (lagen får dock «bryta» den sista en gång i löpet av säsongen). Om den första inte uppfylls får laget inte starta säsongen i Superserien och om den andra bryts väntar en automatisk nedflyttning efter säsongen, detta oavsett placering i tabellen.

År

Antal   lag

Antal   matcher

Stora   segrar

Andel   Stora segrar

2009

6

30

9

30%

2010

6

30

12

40%

2011

6

30

8

27%

2012

7

35

9

26%

2013

8

40

17

43%

2014

9

37*

17*

46%

Tabellen visar antalet lag i Superserien respektive år samt antal Stora segrar. Jag har definierat en Stor seger till en vinst med en vinstmarginal över 30 poäng. *8 matcher återstår i grundserien.

Inför säsongen 2014 godkändes Limhamn Griffins ansökan om att flytta upp till Superserien och samtliga nio lag uppfyllde kravet om minst 40 licensierade seniorspelare. Förväntningarna till att denna säsongen skulle bli bättre än 2013 var stora. Det vi dock har sett i år är många ojämna matcher med lite spänning. Hittills i år har de fyra topplagen ett totalt 18-0 «record» mot lagen på plats 5-9. Det har, inför vecka 33, spelats totalt 37 matcher i serien. Sex matcher har avgjorts med 10 eller färre poäng och endast 3 matcher med 3 eller färre poäng. Under omgång 2 till 4 spelades 11 matcher med en sammanlagd poäng på hela 535-57 (notera då att av de 57 poängen de förlorande lagen presterade gjordes 35 av Kristianstad i förlusten mot Crusaders). Det ger ett snittresultat i omgångarna på 49-5!

Tabellen, över, visar utvecklingen de sista 5 åren, samt årets säsong, gällande antal lag i serien och antal vinster med en vinstmarginal på 30 eller mer poäng (Stora segrar). Vi ser en trend att ju flera lag i serien desto flera Stora segrar. Säsongen 2010 har en stor andel Stora segrar till trots för endast sex lag i serien. Detta kan förklaras med Djurgårdens IF:s kollaps från säsongen 2009 till 2010. Inför säsongen 2011 fick Örebro Black Knights en friplats samt DIF drog sig ur serien och andelen Stora segrar återgick till tidigare års normal. I 2014 är vi redan, med 8 matcher kvar att spela, uppe i 14 stycken och av de återstående matcherna är hela 6 potentiella Stora segrar. Vilket ger, om de slår in, en total andel på 45% över hela säsongen.

Lagens trupper är p.g.a 40-listorna större än tidigare, men kvaliteten är helt klart lägre. I 2014 finns det ca 370 licensierade spelar i Superserien. Det är för mig orimligt att tro att det finns ett så stort antal spelare i Sverige med önskad superseriekvalitet. Dettta underbyggs också av att topplagen i större grad ser till utlandet och Europa för att hitta spelare som kan förstärka truppen. Nedan skall jag försöka skissera en lösning som kan göra Superserien till en jämnare serie samt en mer säljbar produkt till både publik och sponsorer. Jag menar också att Superettan kommer tjäna på detta upplägget och att därmed bredden i våran sport får möjlighet att utvecklas.

Superserien

Superserien bör, baserat på de lag som spelar där per i dag, vara en serie med maximum 6 lag. Detta reducerar antalet licensierade superseriespelare till totalt 240 spelare (antag 40 spelare per lag, vilket är ned 130 från i dag). Konkurransen om en plats i ett lag ökas och de som verkligen önskar spela i landets högsta serie måste därmed jobba hårdare.

En rak serie med dubbelmöten ger en grundserie med totalt 30 matcher (10 per lag). Lag 1-4 går vidare till semifinal och lag 6 spelar kval mot vinnaren av Superettan om rätten att spela i Superserien i nästkommande säsong.

Jag menar att det behövs ett kval för att på ett naturligt sätt eliminera lag som inte klarar att upprätthålla önskad kvalitet i serien.

Superettan

De tre lag som «försvinner» från Superserien hamnar naturligt i Superettan. Superettan har per i dag endast tre lag och blir därmed utökad till totalt 6 lag.

Serien bör, likt Superserien, vara en nationell serie och skall verka förebyggande för de lagen som önskar upp till översta nivå. Att lagen måste hantera längre resor och ökad konkurens, än i division 1, ställer krav till både organisation och spelartrupp. Lag 1-2 (alt. 1-3) spelar en Superetta-final där vinnaren går vidare till Superserie-kval. Lag 6 hamnar i Superetta-kval.

Likt Superserien menar jag att ett kval är viktigt för att säkerställa kvaliteten över tid i serien samt ge satsande division 1-klubbar möjligheten att ta sig in i serien på sportsliga meriter.

Div 1

Division 1 är, per i dag, 16 lag och serien bör, som i dag, vara indelad efter regioner. Detta för att hålla etablerings- och resekostnader till ett minimum. Låga kostnader är viktigt för att upprätthålla och öka antalet lag i serien. Det bör vara ett klart mål att försöka öka antalet lag i serien och eventuellt, på sikt, upprätta en Division 2-serie, förslagsvis 7- eller 9-manna.

Jag vill gärna se ett Division 1-slutspel där vinnaren får spela Superetta-kval.

Uppsumering

Förslaget ovan innebär en reducering av antalet lag i Superserien. Poänget är att produkten Superserien och våran sport skall bli mer säljbar genom en jämnare serie. En jämnare serie innebär också ett mer utvecklande klimat för landslagsspelarna, vilket också bör leda till ett bättre landslag. Vidare ger ett ökat intresse för sporten föreningarna, inte bara i Superserien, en enklare rekrytering av juniorer. Förslaget ger också en ökning av antal lag i Superettan, vilket ger serien en möjlighet att faktiskt bli en bra och intressant serie med alla möjligheter att utveckla lag till framtida Superserie-lag. Jag ser med andra ord för mig att ändringen både är en elit- och breddsatsning.

Ändringen är givetvis inte enkel att genomföra. De lag som är aktuella för en nedflyttning vill säkert, av olika skäl, fortfarande spela i Superserien. Om detta skall genomföras till nästa säsong innebär det ett tufft beslut från förbundet, till och med kanske omöjligt (värt att påpeka att det per i dag, från förbundets sida, inte föreligger några offentliga planer om en ändring ). En enklare lösning är att göra detta seriesystem gällande för säsongen 2016 och framåt. Detta skulle innebär att alla nuvarande föreningar vet premisserna inför säsongen 2015. Jag menar dock att det hastar.